Mjukt och klibbigt – för dålig blandning av komponenterna
Epoxiplast består generellt av en epoximolekyl som skall träff en härdarmolekyl. Har detta inte skett kommer inte epoxiplast att bildas, det blir helt enkelt fel blandningsförhållande trots att rätta mängder hällts i burken. Den fria epoxin och härdaren kommer istället fungera som mjukgörare. Ju sämre blandning desto mjukare slutresultat. Blandningsredskap som skruvmejsel, armeringsjärn, rundstav och liknande kan inte användas.
Liknande resultat kan fås om blandningsburken renskrapats för att få ut det sista. Det är svårt att blanda i botten på en burk, även med rektangulära och breda blandningsredskap. Blanda först noga i ett kärl, häll över till kärl två och blanda lika länge och noga.
Ytterligare ett sätt att uppnå mjukt och ohärdat är att från början ha fel blandningsförhållande. Kanske är det ett tidigare använt fabrikats blandningsförhållande som sitter i huvudet, kanske var inte vågen fullt funktionabel, kanske var vågen inte ens närvarande utan blandningen gjordes med ögonmått. Felkällorna för just fel blandningsförhållande kan göras lång men ett tips är att skriva ner vikten för epoxin och vikten för härdaren på blandningsburken. Kontrollera alltid vågen först mot en känd vikt, att tillverka sig en liten kalibreringsvikt och ha i fickan är inte svårt.
Inget lim i limfogen – mer än sjön suger
Ett ofta förekommande fel är att alldeles för högt limtryck har använts. Ytorna som skall limmas skall helst vara grovslipade och presstrycket inte större är att bitarna ligger mot varandra. Risken är annars att det höga presstrycket skjuter ut majoriteten av limmet ur fogen och sedan suger trät i sig resten. Kvar blir en torr fog.
Skall fogen vara minimal, förlimma i så fall ytorna först, men lägg endast limmytorna mot varandra, inget tryck.
Dålig vidhäftning
Om blandningen är exemplariskt blandad och presstrycket enligt skolboken och det ändå släpper, då kan det vara så att ytorna som skulle limmas inte var tillräckligt väl rengjorda, saker som fingeravtryck, damm, kondens, rost och smörjfett är direkta släppmedel.
Om det släpper mellan två skikt epoxi, så kan det utover ovanstående vara pga för låg temperatur, för lång tid mellan appliceringarna, hög luftfuktighet eller en karbonatisering som inte slipats bort.
En annan källa till dålig vidhäftning är att pot-life gått ut. Oftast mäts pot-life med 100 gram i en burk. Om pot-lifen är 40 minuter för 100 gram, så är den troligen runt 25 minuter för ett kg i en burk. Läggs epoxiplast på som passerat pot-life uteblir vidhäftningen, molekylkedjorna har blivit så långa att epoxin inte längre väter underlaget. Värmen från reaktionen gär ändå att plasten känns helt ok.