Arbetsbeskrivning bomgolvsinjektering:
Bomytorna på golvet kartläggs och inritas. Med slagborrmaskin borras hål genom överbetongen dels centralt i bompartiet och dels med ca 0,5 m avstånd ut mot periferin. Borrkax bortblåses eller ännu hellre bortsuges ur hålen. I hålen sättes sedan rör (lämplig diameter på hål och rör är 8 – 10 mm) som spacklas fast med NM Spackel 205. När detta spackel stelnat trycks Injekteringsplast NM INP 42 in först i det centralt belägna röret sedan vidare utåt vartefter bomljudet upphör när man knackar med en hammare på golvet. Injekteringsnippeln förslutes med kork då man flyttar injekteringen.
För att kunna injektera måste man ha en specialutrustning, en sk. injekteringsutrustning. Det finns ett flertal modeller av sådana i marknaden, allt ifrån enkla handdrivna av slangpumpsmodell till mer avancerade med automatisk blandning av epoxiplasten. Det väsentliga med apparaterna är att de har backventil för luften samt tryckmätare.
Normalt fordras inget större tryck än 0,03 – 0,3 MPa varför handpump oftast kan användas.
Arbetsbeskrivning sprickinjektering:
Betongytan rengöres på en bredd av 10 cm på var sida om sprickan. Munstycken, injekteringsnipplar, limmas med kontaktlim över sprickan. Avståndet mellan munstyckena avgöres i varje särskilt fall. Allmänt kan sägas att avståndet skall vara längre mellan injekteringsnipplarna ju större sprick bredden är. Avståndet bör inte överstiga 20 cm vid en sprickbredd av 0,5 mm och inte 50 cm vid ca 1,5 mm.
Runt munstyckena och över sprickan mellan munstyckena tätas med epoxispackel. Är sprickan genomgående och baksidan åtkomlig, skall sprickan tätas där också. Alla sprickor som har samband med varandra skall vara försedda med munstycken. De enda ingångar till sprickan eller sprickorna är nu via munstyckena. För att kontrollera öppningen blåses torr tryckluft igenom.
Injekteringsplasten skall vara så lågviskös som möjligt. Är temperaturen mycket låg i betongen som skall injekteras (under 8° C) stiger viskositeten på injekteringsplasten när den kyls ned och injekteringen går mycket långsamt. I sprickor under 0,2 mm kan det då vara omöjligt att pressa in plast. Se mer i “NM Epoxi Handbok”.
Tillsats av lösningsmedel får ej förekomma !
Vanligtvis använder man sig av epoxisystem med lång potlife.
NM INP 42 och härdare INP H24 blandas mycket noga i rätt proportioner 2 + 1. Blandningen hälles i injekteringsbehållaren och utloppsslangen anslutes till det lägst belägna munstycket, injekteringsnippeln. Ju djupare sprickan är desto långsammare skall intryckningen ske dvs. ett så lågt tryck som möjligt.
Efter hand som plast kommer fram ur de andra munstyckena tillslutes de med kork. Injekteringen fortsätter från första munstycket så länge som plast tränger in i sprickan. När ingen mer plast tränger in, flyttas slangen till nästa rör osv. På det översta röret går man upp med en meter slang som bindes upp. Injekteringen fortsätter tills denna slang är fylld. Då avbryts inpumpningen temporärt.
Efter hand som hålrum och mikrosprickor fylls med plast sjunker nivån i den uppbundna slangen. Detta kompenseras med att mer injekteringsplast trycks in i sprickan. På detta sätt fortsätter man tills sprickan är mättad. Munstycken och yttätning får sitta kvar någon dag till plasten härdat.
Figuren nedan visar en enkel typ av injekteringsutrustning, en slangpump. Slangen på sugsidan nedföres i burken med injekteringsepoxi NM INP 42 och trycksidan fastsättes vid injekteringsnippeln, pumpen framdrives lämpligen med hjälp av en drillborr eller elektrisk borrmaskin (drillborr är att föredra då man annars har svårt att kontrollera injekteringstrycket) som anbringas i särskilt fäste i rotorhuset. Med hjälp av slangklämman som finns monterad på slangen mellan sug- och trycksida och ej går genom pumphuset reglerar man
